Varför de stora sviterna inte passar midmarket

SAP Ariba, Coupa, Ivalua, Jaggaer och GEP är kompetenta system. Kritiken mot dem i midmarket handlar sällan om funktionalitet.

Räkna på det

Första året för en enterprise-svit landar mellan 300 000 och 2 miljoner USD inklusive införande, enligt vår egen marknadsbevakning 2026. Ta den lägre änden och räkna om till svenska kronor: runt 3 miljoner.

Räkneexemplet nedan är modellerat, inte mätt. Vi har ingen uppmätt besparing hos en kund att lägga fram, eftersom vi inte har haft en kund i drift tillräckligt länge för att mäta en.

Ett bolag som köper in för 80 miljoner om året och sparar 8 procent har sparat 6,4 miljoner. Åtta procent är vårt antagande, satt i mitten av intervallet 4 till 12 procent som vi räknar med för ett första år med strukturerad sourcing. I kronor blir det 3,2 till 9,6 miljoner. I den nedre änden kostar systemet mer än det sparar, och besparingen kommer dessutom inte fullt ut första året eftersom införandet tar månader.

De besparingssiffror konkurrenterna publicerar om sina egna kunder är kundanekdoter utan redovisad metod. De duger som tecken på var köpare upplever värde, inte som tal att räkna med, och vi lovar inte mot dem.

Vid 300 miljoner i inköp ser samma kalkyl helt annorlunda ut. Därför säljs sviterna där.

Införandetiden är den andra halvan

Ett införande mäts i månader till år, inte i veckor. Vi har ingen egen mätning av hur lång tiden är, och vi har inte hittat någon undersökning med redovisad metod som vi vill luta ett tal mot, så vi skriver inget tal. Det vi vet av att prata med bolagen är att projektet kräver någon som äger det, och ett bolag med två personer på inköp har ingen sådan vid sidan av sitt arbete.

Resultatet är förutsägbart: systemet införs delvis, kalkylbladet lever kvar parallellt, och det som används är beställningsflödet snarare än det som skulle ge besparingen.

Vad katalogerna löser och inte löser

Thomasnet, Kompass, Europages och Matchory hittar leverantörer. Ett verkligt problem, och de löser det.

Sedan tar det slut. Du har en lista. Förfrågan, jämförelsen, motiveringen och uppföljningen sker någon annanstans, oftast i e-post och kalkylblad, och inget av det går att granska i efterhand.

Gapet

Mellan de två finns ett bolag som köper för mellan 50 och 500 miljoner, har en till fem personer på inköp, och behöver både hitta leverantörer och driva processen.

Hur många svenska industribolag som ligger där har vi inte räknat. Talet finns att hämta i SCB:s företagsregister, som redovisar antal företag per bransch och storleksklass, och tills vi har gjort den körningen och kan skriva ut vilken avgränsning och vilket år den avser står ingen andel här. Vi hade en mening som sade att det var merparten av svensk industri. Den hade ingen källa och är struken.

Där ligger Rekaro.